Tre viktiga möten/events sammanföll igår på precis samma tid. Vi delade upp oss och jag hamnade på föreläsning med Christer Westlund som skrivit bland annat ”Så tänds eldsjälar i praktiken”. Mycket intressant, kanske särskilt för mig som inte tillhörde den direkta målgruppen lärare och rektorer. På ickekonferensen i fredags befann vi oss i en blandning av lärare, rekototer och skolverk med bara några få andra representerade. Även om en ickekonferens av det slaget är ett otroligt framsteg och helt säkert kommer att bidra till mycket gott så finns det en del kvar att önska. Fler träffar av det slaget men med en blandning av människor skulle troligen göra att vi inte bara nådde bättre framgång med att synliggöra normer som annars kan vara svåra att upptäcka utan också fungera som inspiration för lärarna som behöver hitta nya sätt att nå ut och motivera.

Som en del i ett kontorslandskap med människor i vitt skilda branscher, alla med eget företag, vet jag vilken enorm fördel det kan vara att diskutera och bolla med någon som ligger långt i från det man själv sysslar med. Det är på så sätt som vi tar oss utanför boxen och får ett bredare perspektiv.

Detta gäller överlag. Stora företag skulle säkerligen också må bra av att beblanda sig mer med skolor och andra företag. Vi sitter i små klungor där vi håller möten med människor som i många avseenden är precis som vi. Är det då konstigt att man så ofta hör ”det är omöjligt”. Engagemang över gränserna och idéerna kommer.

Vad tror du?