Joakim Jardenberg är känd framtidskramare och internetguru med ett stort hjärta för bland annat unga entreprenörer. I den här intervjun träffar Ung Företagsamhet Skåne honom över en kopp kaffe och han bjuder i detta falla på tips till UF-företagare. Men jag känner att även vi som passerat ”Ung företagare” har stor nytta av Joakims goda råd. Se filmen:
/ Annika Löfgren
När jag för 12 år sen studerade Innovationsteknik på Mälardalens högskola så fick jag en strålande idé. Jag ville omvandla den kunskap jag fick på högskolan till en affärsidé som jag kunde bygga ett företag kring. Idén hette till en början ”creativity design” vilket betydde att vi ville erbjuda våra kunder att designa kreativa processer.
Då för 12 år sedan var det inte lika inne som nu att prata kreativitet och innovation. Men vi gav inte upp. Här någonstans runt år 2000 skapades embryot till KREO som nu 12 år senare är ett framgångsrikt bolag som arbetar med flera underkonsulter både nationellt och internationellt.
När jag tänker tillbaka minns jag hur alla jag och min klasskamrat träffade tyckte att vår idé var otydlig och svår att förstå. Många var ändå positiva och peppade oss men många var också hårda och tydliga med att vi måste ta fram en affärsmodell, förtydliga vår målgrupp och ”boxa koncepten”. Idén var som en amöba då och den formades och ändrades utifrån varje ny person vi mötte. Vi sökte hela tiden efter pusselbitar som kunde passa in i byggandet av ett nytt affärskoncept.
Det var en spännande och lärorik upptäcktsresa att skapa ett företag utifrån sin nya kunskap på högskolan. Men inte alltid så lätt. Problemet vi upptäckte var att det fanns väldigt lite hjälp att få när man har en tanke om vad man vill göra, men ännu inte ser bilden klart. Vi förväntas ha koll och vara tydliga redan från början, annars är man inte helt ok.
Jag kommer ihåg att någon sa till mig; Det är väl bara att köpa en dator och köra, vad är problemet? Motstånd är drivkraft och det var här min drivkraft växte sig stark, att förbättra det stöd som finns idag när det gäller att coacha människor med idéer och företag.
Det var här KREOs innovationsmodell växte fram för att hjälpa människor utveckla idéer till hållbara och innovativa affärskoncept. Idag är affärsidén att sälja utbildning och konsulttjänster för att stimulera innovation, entreprenörskap och kreativitet.
Annika Löfgren
Grundare och VD
Vi har haft fullt upp, därav ett litet avbrott i bloggandet. Jag är numera projektledare med uppdrag att driva kvinnligt resurscentra i Eskilstuna för Sisters of Sweden AB under varumärket Sisters in Business. Vi driver resurscentra under namnet Sweet Business. Vårt mål är att utveckla verksamheten med ytterligare aktiviteter som ger den som funderar på att starta, eller redan driver företag, nya möjligheter till inspiration, idé- och affärsutveckling. Inom projektet ordnar vi nätverksluncher, coachar och håller workshops.
Fler möten med idébärare och entreprenörer innebär mer inspiration till inlägg.
Jag arbetar hemifrån idag. Och jag har fullt upp. Det är en härlig känsla. Tid för reflektion i all ära men för mycket tid tenderar att skapa oro och onödiga ”tänk om” tankar. Så jag trivs. Hösten är full av möjligheter och jag arbetar i projekt med sådant jag tror på och känner starkt inför.
Som entreprenör utvecklar jag idéer och skapar nya koncept, vissa går jag vidare med och andra förkastar jag. Det är inte alltid lätt att veta vilka idéer som bör utvecklas, det hänger ihop med vem jag är. Det finns många bra idéer, men långt ifrån alla går ihop med mig. Just därför är tanken på att någon ska sno en affärsidé ofta onödig. Visst finns det idéer som bör utvecklas och skyddas men en idé är ofta starkt kopplad till en person. Det finns dem som påstår att en idé saknar värde och det finns de som sitter på idéer de vill sälja. Faktum är att starta eget forum kryllar av dem. Alla har de en idé som de av någon anledning inte vill eller kan gå vidare med – så de behåller den i det tysta.
I min egen starta eget process deltog jag i diverse olika sammanhang där man fick möjlighet att prata om sin idé. Vid ett tillfälle satt vi fem personer i ett rum, det var jag och fyra män som närmade sig pensionsålder. De var alla lika förtegna om sin idé. De väntade på affärspartners, tid och pengar. Det är synd ändå. Förmodligen skulle flera av idéerna kunna vara innovationer som skapade tillväxt, men en stor del av dem är sannolikt inte lika bra eller möjliga att realisera. Just därför är det viktigt att våga prova. Det finns så många möjligheter när man gräver lite under ytan. Så bär du på en idé, sök efter möjligheter att få gå igenom den ordentligt, att få testa och se om den håller. Möjligheterna ser olika ut i olika kommuner men det finns helt säkert någonstans du kan vända dig.
Rädslan för att någon ska ta idéen gör ofta att man inte vågar diskutera och bolla med andra. Och det är synd. Väldigt synd. För bollande och diskussioner är en viktig del. Att våga se saker med andra ögon genom att få andras perspektiv.
Tre viktiga möten/events sammanföll igår på precis samma tid. Vi delade upp oss och jag hamnade på föreläsning med Christer Westlund som skrivit bland annat ”Så tänds eldsjälar i praktiken”. Mycket intressant, kanske särskilt för mig som inte tillhörde den direkta målgruppen lärare och rektorer. På ickekonferensen i fredags befann vi oss i en blandning av lärare, rekototer och skolverk med bara några få andra representerade. Även om en ickekonferens av det slaget är ett otroligt framsteg och helt säkert kommer att bidra till mycket gott så finns det en del kvar att önska. Fler träffar av det slaget men med en blandning av människor skulle troligen göra att vi inte bara nådde bättre framgång med att synliggöra normer som annars kan vara svåra att upptäcka utan också fungera som inspiration för lärarna som behöver hitta nya sätt att nå ut och motivera.
Som en del i ett kontorslandskap med människor i vitt skilda branscher, alla med eget företag, vet jag vilken enorm fördel det kan vara att diskutera och bolla med någon som ligger långt i från det man själv sysslar med. Det är på så sätt som vi tar oss utanför boxen och får ett bredare perspektiv.
Detta gäller överlag. Stora företag skulle säkerligen också må bra av att beblanda sig mer med skolor och andra företag. Vi sitter i små klungor där vi håller möten med människor som i många avseenden är precis som vi. Är det då konstigt att man så ofta hör ”det är omöjligt”. Engagemang över gränserna och idéerna kommer.
Det saknas innovativa företag som ger jobb och många frågar sig varför. Det finns en mängd insatser finansierade av staten som ska hjälpa på vägen men faktum kvarstår, få företag växer och ger jobb. I enlighet med vad jag tidigare skrivit är jag övertygad om att en stor del av problemet ligger i svårigheten att anställa men jag tror att problemet går djupare än så.
Vi har en grundläggande attityd, som inte minst syns i debattartiklar skrivna av politiker, som säger oss att samhället ska ta hand om oss. Vi förväntar oss att någon annan ska sköta saker åt oss och när det gäller att hitta arbete eller att starta eget så vill vi gärna ha draghjälp. Vi lever i ett välfärdssamhälle så visst kan vi förvänta oss viss service men det har gått för långt. Vi vill att någon annan ska ta ansvar men var är denna någon? Staten och samhället är ju vi. Det är vi som kan förändra. De regler och hjälpinsatser samhället sätter in blir verkningslösa om vi slutar ta eget ansvar.
Så vad har det här med entreprenörskap att göra? Jo, företag vill växa men har svårt för att anställa och det blir inte lättare när många ser lönen som en rättighet, något som ska komma oavsett arbetsinsats. Innovativa mindre företag växer genom arbetskraft och hårt arbete. Det måste bli lättare att anställa och därmed lättare att säga upp. Att vara anställd och få lön är på många sätt samma sak som att vara egen företagare och sälja sin tjänst, men det glömmer vi gärna bort. Skillnaden mellan att vara egen och att vara anställd sägs vara tryggheten, så genom att minska tryggheten för anställda eller att öka den för egna företagare borde vi kunna öka antalet som faktiskt tar steget.
Vad säger du? Är vi beroende av trygghet?
Är det konstigt att Sverige ligger i bottenligan när det gäller entreprenörskap. Det finns starta eget bidrag, men det ges främst till dem som har säkra idéer med redan befintliga kunder – det vill säga de som väljer att göra ungefär samma sak som andra företag. Det finns möjligheter att säga upp sig och starta eget – men även då vill man vara på säkra sidan för att skydda tryggheten och ekonomin, alltså tar man med sig ett gäng kunder och startar upp en liknande verksamhet. Vem satsar på innovatörerna? De som arbetat länge och kommit på en idé. De kanske inte är arbetslösa, så de får inget bidrag. De har en anställning, så de har ingen tid att förverkliga idéen. Steget till att säga upp sig för att starta eget är stort – det innebär att kasta sig ut i ekonomisk ovisshet, något som de flesta av oss inte är vana vid eller kan tänka oss att göra. Vi vill ha en viss levnadsstandard och mest av allt vill vi ha tryggheten. Entreprenörerna och innovatörerna vågar ändå, men gör alla det eller missar vi bra idéer genom att göra det för svårt? Är klimatet för entreprenörer bra i Sverige eller ser vi eget företag som en sista utväg för dem som inte kan få arbete?
En faktor som påverkar små företags tillväxt mycket är svårigheten att anställa. Det är helt enkelt för riskabelt att anställa personal idag. Anställningstryggheten har fått motsatt effekt och blivit en mur som stänger många ute från arbetsmarknaden.
