En kärleksförklaring till företagsamma bråkstakar eller ett försvarstal till oroliga släktingar, bekanta och studievägledare.
Snart klar med tredje terminen på Innovationsprogrammet-MTO-Psykologi. Ett program som jag är så nöjd med att jag valt (ni som klickade på länken fick till och med höra mig säga det till kameran). Under hösten har jag läst första kursen i den inriktning jag valt utöver innovationsteknik, nämligen psykologi. Det är intressant och går bra. Men, nu byter jag inriktning.
Jag vill ha mer innovationsstudier! Mer skapande och kreativitet. Mer T-kompetens. Därför har jag valt att plocka ihop kurser själv till vårterminen istället för att fortsätta på programmets förvalda inriktning i arbetslivspsykologi. Det är egentligen mest senaste veckan som jag på allvar yttrat detta högt för fler än dem som jag redan visste skulle stå på min sida. Snacka om ramaskri. Kanske speciellt fadern psykologen ifrågasatte starkt mitt val (vilket, enligt socialpsykologisk forskning, faktiskt bara borde stärka min övertygelse). Hoppa av programmet!? Även fastern, som länge insinuerat att Handels eller Beckmans nog skulle passa mig perfekt och att Mälardalens Högskola är väl inget namn att komma med. Studievägledaren jag mejlade med tyckte att det var extremt ostrategiskt. Söka något på rent intresse? Icke!
Jag håller inte med. Jag vet vad jag vill med mina val men det är större än så. ALLA har rätt att följa magkänslan och göra det som får dem att blomstra och utvecklas även om de inte har den blekaste aning om det är något nyttigt, strategiskt eller konkurrenskraftigt i vad de gör för stunden.
För mig är det så här: Jag vill inte passa in i mallen. Jag vill inte ha ett jobb som kräver att jag passar in i mallen. Jag vill faktiskt inte ens bli chef – i så fall för mitt eget företag, mycket hellre jobbar jag i ett kreativt team med andra som också är på precis den plats de vill vara och därför kan använda sin fulla potential.
I ett tal som Steve Jobs höll för en årskull Stanford-graduates berättade han om sin egen resa till framgång och hur svårt det är att i förväg säga var man är på väg i det man gör. Varken Jobs eller Gates, två av vår tids mäktigaste och rikaste män, följde en på förhand utstakad studieplan. Dem följde sina intressen. Jag tror att det är en bra början. Det man gör ofta blir man bra på, oavsett om det handlar om ekonomi, löpning eller att ifrågasätta sig själv. Så se till att det du gör ofta är något du verkligen vill vara bra på. Jag har gjort mitt val för vårterminen nu och jag känner på mig att 2012 kommer bli ett väldigt roligt och utvecklande år.
Innan jul blev jag tillfrågad av Sabina Dernelid om jag ville gästblogga här. Jag tackade för förtroendet men sa att ja, gärna senare, eftersom jag hade mycket just då. Detta med bloggandet har legat och grott i mitt huvud sedan dess men jag har avfärdat alla uppslag jag kommit att tänka på som ”gjorda”. Ämnet jag skrivit om idag är på alla sätt också ”gjort” – men uppenbarligen behövs det en ny omgång emellanåt.